I Ekebo

En dag blev skogsvännerna bjudna upp till herr och fru Ekollon. Fröken Lingon ville absolut inte följa med, men när herr Blåbär började klättra uppför stammen tillsammans med fröken Rönnbär och Äppelflickorna då vaknade något ovanligt vilt i henne.
Herr Blåbär väntade in henne, det gick trögt uppför och de andra flickorna var redan långt uppe i trädet.
- Jag tror bestämt att du är lite tung i gumpen, sa herr Blåbär muntert!
Fröken Lingon blev alldeles tyst, hon var glad att inte de andra flickorna behövde höra något så förskräckligt. Hur kunde han?
Herr Blåbär blev ännu muntrare av hennes tystnad. Nu måste hon förstå hur mycket jag tycker om henne, när jag vågar skoja med henne, tänkte han.
Inte ett ljud blev sagt den sista biten upp, men hon hade för länge sen ångrat att hon inte genast kvävt det där vilda som satte fart i henne.

Fröken Rönnbär skuttade förtjust omkring på trädstammen och ville ta med henne i dansen, men hon vågade inte för ett ögonblick släppa taget. Hon tittade förskräckt ner på marken, trädet rörde sig fram och tillbaka. Hon sneglade upp på herr Blåbär som oberörd tittade ut över skogen och hon kände sig väldigt misslyckad medan de andra flickorna tjöt av förtjusning.
- Du förstår, viskade fru Ekollon vänligt till henne, de är trädflickor och är födda i träden, det här är ingenting för dem.
Det kändes lite bättre och hon förstod att Äppelflickorna, som inte fått vara i sina träd på mycket länge, var lyckliga igen.


De dansade och skuttade och fröken Lingon kunde inte låta bli att le trots sin rädsla.
På vägen ner kände hon sig ändå fortfarande nedstämd. Hon hade ju tänkt sig något annat, en trevlig stund i herr Blåbärs sällskap.
Men väl nere vände han sig mot henne.
- Så modig trodde jag nog aldrig att du var min kära Lingonflicka!
:o)
Kicki