Jag tror.....

...att det är dags att göra ett nytt inlägg.
Jag fick trevligt besök idag och det var ett tag sedan vi sågs och hon tittade lite fundersamt på mig och sa att - "du ser precis ut som vanligt, jag trodde att du skulle se mer deppad ut!"
Oj då...! tänkte jag.
Hur har jag framställt mig själv? Som ett deprimerande åskmoln inte en enda vettig människa vågar besöka då butiken öppnar igen?! ;o)
Jag är inte deppad, men känner mig väldigt energilös....eller energislö (om man ändrar lite på ändelsen).
Behöver tömma mig på allt bråte så att ny energi får plats. Inget annat än stillheten förmår det.
Jag håller ut för det finns inget som är så härligt som när inspirationen flödar.....och man bara vill mer och mer!!
Kram Kicki

Som ett åskmoln

 Jag vill....jag försöker....jag provar igen......men det enda som händer är att ett stort och intensivt åskmoln tornar upp sig i mitt inre.
Jag pratar om att måla.
Nu har jag suttit i flera dagar med mina penslar och färger......och bara stirrat ut genom fönstret.

 (Bilden är från en almanacka brorsan gjorde med bilder på oss syskon)
Ju mer jag försöker desto mer frustrerad (ilsken) blir jag.
Jag minns inte hur jag kände mig den där gången när vi var vid Kullabygden men bilden väl säger allt. ;o)  (jag i mitten)

Livsträdet har drabbats av en tjäle som tydligen inte tänkt släppa taget än.
Jag har sett på tv:n hur olika människor berättar om sin skaparkramp. Etablerade artister som tagit flera år på sig att få till ett nytt album.......och som för oss andra bara tar ca 30 minuter att lyssna igenom.
Då är det lätt att känna sig värdelös......
Man borde nog se lite mer på naturens vishet.
Tjälen har sin tid.....blomningen en annan.....och fruktbärandet en tredje.....
....och sedan försöka att inte gripas av panik.
Tack igen för omtänksamma kommentarer. ♥
Kram Kicki