Livsträdet

Till en början märker man det inte, men det egna livsträdet kan bli så vildvuxet av alla krav att grenarna kväver varandra och till slut blir det inget med något. Även det som är gott skuggar till sist varandra.
Vad gör man då?

 Jo, man måste börja beskära trädet och låta de grenar som blir kvar få näring, bli livskraftiga och bära frukt.

 Och om man accepterar att allt inte kan växa samtidigt då kan det börja sprira igen.......

....och bära rik frukt!
Har man eget företag med egen tillverkning kan önskningarna och förväntningarna vara oändliga. Och om man bara lyssnar till kraven och tappar bort lusten och glädjen i det så är det en säker väg mot utbrändhet.
Där befinner jag mig nu........
Det enda som jag verkligen vill göra är att i lugn och ro få arbeta färdigt med min saga. Jag har alldeles för dålig självkänsla för att tro att det ska gå vägen, men ligger den kvar i skrivbordslådan blir det defenitivt ingen bok.
Nu håller jag stängt fram till advent och hoppas att skaparglädjen ska komma tillbaka. Men även där behövs några beskärningar.......troligtvis kommer jag bara att fokusera på mina tavlor. Vi får se....
Tack igen...♥ ....för alla hälsningar på bloggen och via email.....jag ska sätta mig och svara....alldeles snart.
På återseende!
Kram Kicki

Tänk hur det kan bli......

Undar om jag ska sätta upp den här på butiksdörren.....?
Det är jätteskönt att få så mycket stöd och förståelse från er bloggbesökare. Det märks att ni är många som vet vad det handlar om.....
All stress och utbrändhet är ju ett tecken på ett underskott av vila. Fast egentligen inte så mycket vila från arbetet, för det är ju inte själva ansträngningen som är problemet. (det är inte ansträngande att sitta på rumpan och måla) Utan mer att hitta vilan i arbetet. Men det är just det som är det kluriga när man har det och allt annat som måste göras runt omkring sig hela tiden......

Jobbigt är det också att vara anställd idag när vinstmaximering är det enda som prioriteras. Det är hemskt stressande när det ständigt är underskott på personal på en arbetsplats....vilket är väldigt vanligt idag.
Lite tankar bara.......

Kram till er alla.....och TACK igen!
Kicki