onsdag 12 september 2012

Som ett åskmoln

 Jag vill....jag försöker....jag provar igen......men det enda som händer är att ett stort och intensivt åskmoln tornar upp sig i mitt inre.
Jag pratar om att måla.
Nu har jag suttit i flera dagar med mina penslar och färger......och bara stirrat ut genom fönstret.
 (Bilden är från en almanacka brorsan gjorde med bilder på oss syskon)
Ju mer jag försöker desto mer frustrerad (ilsken) blir jag.
Jag minns inte hur jag kände mig den där gången när vi var vid Kullabygden men bilden väl säger allt. ;o)  (jag i mitten)
Livsträdet har drabbats av en tjäle som tydligen inte tänkt släppa taget än.
Jag har sett på tv:n hur olika människor berättar om sin skaparkramp. Etablerade artister som tagit flera år på sig att få till ett nytt album.......och som för oss andra bara tar ca 30 minuter att lyssna igenom.
Då är det lätt att känna sig värdelös......
Man borde nog se lite mer på naturens vishet.
Tjälen har sin tid.....blomningen en annan.....och fruktbärandet en tredje.....
....och sedan försöka att inte gripas av panik.
Tack igen för omtänksamma kommentarer. ♥
Kram Kicki

12 kommentarer:

annika sa...

Men....måste du måla? Strunta i det och gör bara det som känns bra. Jag tror att det tjälade trädet inte gör så mycket...det skapar inget där under tjältiden....
Gör det som får dig att må bra så släpper tjälen och du tinar opp...vare sig det är vår eller ej. När man har fått spunk så är det nog inte så lätt att skapa.

Kram på dej Tjälknöl :))

Vitspets sa...

Hej fina Kicki
Måste du måla ?
Ta en paus nu
Måla kan du göra när spunken är borta
Kram Karina

Lillan sa...

Goaste Kicki!

Låt oss tillsammans stötta varandra i vår utrensning av måsten i livet.
Jag tror som Annika, lägg målandet åt sidan och gör det som faller dig in.
Om det skulle falla dig in att fika med mig nån dag skulle det glädja mig. Jag bjuder!

Stor stor Kram

Caroline

Beas sa...

Jag vet precis hur du känner dig.

EN kompis till mig berättade att när HON uttryckt samma sak så sade en konstnär till henne: "Men take it easy, det är din kropp som VILAR nu. Det behöver kroppen göra för att samla kraft igen".

Det lät så klokt för henne och även för mig.

Jag har läst också om "Kvinnor och kreativitet". Där uttrycker de samma sak, att efter ett stort tryck av kreativitet eller orkeslöshet så kommer vilan. Den är nödvändig för att orka börja om igen. Alla kreativa människor upplever detta menade boken och det tror jag också på.

Jag känner också väldigt tydligt hur det är likadant med mig, att jag nästan blir som "hypomanisk". Delvis jättekreativ, för att sedan inte vara det alls utan nästan deprimerad. Jag har lärt mig känna igen dessa turer och är inte lika rädd/orolig längre.

Det tycker jag inte du heller ska vara.

Pausa nu. Och gläds åt handlaget i ANDRAS konstnärliga verk. Tanka inspiration och skaparglädje från andra utan att känna kravet att prestera något själv. Det är inte lätt, det vet jag, men ta chansen nu och studera andras handlag med färg och pensel. Gå på utställningar, se skapelser i färg och form i olika sorters material. Gå ut i naturen, studera en kvist. Låna barnböcker och njut av bilderna. Läs biografier om konstnärer så ser du att alla nästan upplever samma sak. Även de bästa känner tvivel och förlamningar.

Bara VAR. Och var INTE rädd för förlamningen. Det kommer att gå över. En dag skrattar du lyckligt åt att känna vinden i grenarna och solen på dina blad. Du ruskar på dig och vickar på dina förfrusna tå-rötter och märker att nya grenar vuxit ut på dig och att du är större och närmare solen än innan.

En varm kram till dig!
Du vet att jag tror på dig/på oss.
/Bea

Butiken på gården sa...

Hej Kicki!
Du är så duktig på att formulera dig,få ihop det med rätt bilder. Så jag kan trösta dig med att hjärnan är det inget fel på, det är du hela du som behöver vilan. Kropp och själ är ju ett paket, så jag håller med de föregående skrivarna, vila och gör det som faller dig, både tokiga och mindre tokiga saker. Jag tänker på dig ofta. Må så gott du bara kan. Många varma kramar:-)

Janne i Fagerlia sa...

Hei Kicki! Kjenner akkurat de følelsene du sitter inne med nå. Har hatt en del maleoppdrag opp gjennom årene jeg også, og særlig ved juletider har bstillingene vært mange. Dette har skapt stress og malesperre. Har funnet ut at det eneste som hjelper er å ta noen ukers pause og gjøre helt andre ting. Plutselig er lysten der igjen. Tror den som liker å skape, alltid finner tilbake til dette altoppslukende engasjement som egentlig gir oss så mye.

Lytt til kroppens signaler. Gjør det du innerst inne har lyst til akkurat nå :)

Beas sa...

Hoppas du kisat upp mot solen idag.
Kram Bea

Vitt hus med svarta knutar sa...

Det som ger dig "kramp" ska du undvika, gör något helt annat istället, annars blir det som en självuppfyllande profetia. Försök att hitta något du aldrig provat på, som helst inte har med skapande att göra...när kroppen och knoppen fått vila kommer inspirationen igen...

Varmkram,
Regina

Sallys hus sa...

Hej hjärtat!
Du vet vad vi pratade om!!!
Gör så!!!!

Vi ses snart!
kram Katarina

marie wallberg sa...

Hej Kicki
Läser om hur ditt tålamod tryter över att du inte kan måla. Försök att lägga presationeråt sidan. Dina batterier har tagit slut och det har tagit många är. Nu behöver dina batterier laddas upp igen. Fyllas med det som du mår gott av kanske promenader,små stunder i solen,läsning, umgås med goa vänner,ät och vila. Sinom tid kommer lusten tillbaka och det är värt att vänta på det men det krävs acceptans för att det ska fortare! Kram Marie http//:glimteniogat.blogg.se

ingla sa...

Sötaste Du!!
Jag önskar så intensivt att du kunde stanna upp och bara vara. Släppa alla måsten och bara vara. Min vidriga diagnos gör det ofta mycket lätt att ta beslut i vardagen. Använd dig av min sjukdom, dra lärdom av den!! Allt du har är tid, försök att leva den utan ångest. Det är du värd!!!!
Och du, SLUTA BE OM URSÄKT!!!!!
;)
Kram

ingla sa...

Sötaste Du!!
Jag önskar så intensivt att du kunde stanna upp och bara vara. Släppa alla måsten och bara vara. Min vidriga diagnos gör det ofta mycket lätt att ta beslut i vardagen. Använd dig av min sjukdom, dra lärdom av den!! Allt du har är tid, försök att leva den utan ångest. Det är du värd!!!!
Och du, SLUTA BE OM URSÄKT!!!!!
;)
Kram