Ljus i höstmörkret

En liten tavla har blivit till.....och fler är det tänkt att det ska bli innan jag öppnar igen....
Kram

En ny årstid

Hösten är en härlig årstid! Har alltid känt en tillfredsställelse när den anländer.
Hörde häromdagen några kloka och välbehövliga ord om att även livet har sina årstider. Och att gå in i en ny årstid i livet innebär alltid att lämna en annan bakom sig. En ny början kräver alltid ett avslut, och det har vi människor svårt med.
Ofta får nya goda årstider vänta förgäves på oss för att vi hellre står kvar i något vi är vana med.
Detta trots att vår nuvarande årstid är slut för länge sedan.
Det är en tid av kamp....att sortera bort det som har gnagit alldeles för länge inuti en.
Igår träffade jag två mycket goa (blogg)vänner och vi fick en härlig och givande stund tillsammans. (Ditten & Datten och Lillans tuva). Vi pratade om framtiden och drömmarna vi bär på.....:o)
Tänk så många fina människor jag träffat under dessa 12 år i butiken! En skattkammare med människor har jag samlat på mig också!
En annan fin tjej är Gunnel i Ulricehamn! ;o)) Trevlig helg önskar jag dig!
Och alla er andra också förståss!
Kram Kicki

Jag tror.....

...att det är dags att göra ett nytt inlägg.
Jag fick trevligt besök idag och det var ett tag sedan vi sågs och hon tittade lite fundersamt på mig och sa att - "du ser precis ut som vanligt, jag trodde att du skulle se mer deppad ut!"
Oj då...! tänkte jag.
Hur har jag framställt mig själv? Som ett deprimerande åskmoln inte en enda vettig människa vågar besöka då butiken öppnar igen?! ;o)
Jag är inte deppad, men känner mig väldigt energilös....eller energislö (om man ändrar lite på ändelsen).
Behöver tömma mig på allt bråte så att ny energi får plats. Inget annat än stillheten förmår det.
Jag håller ut för det finns inget som är så härligt som när inspirationen flödar.....och man bara vill mer och mer!!
Kram Kicki

Som ett åskmoln

 Jag vill....jag försöker....jag provar igen......men det enda som händer är att ett stort och intensivt åskmoln tornar upp sig i mitt inre.
Jag pratar om att måla.
Nu har jag suttit i flera dagar med mina penslar och färger......och bara stirrat ut genom fönstret.

 (Bilden är från en almanacka brorsan gjorde med bilder på oss syskon)
Ju mer jag försöker desto mer frustrerad (ilsken) blir jag.
Jag minns inte hur jag kände mig den där gången när vi var vid Kullabygden men bilden väl säger allt. ;o)  (jag i mitten)

Livsträdet har drabbats av en tjäle som tydligen inte tänkt släppa taget än.
Jag har sett på tv:n hur olika människor berättar om sin skaparkramp. Etablerade artister som tagit flera år på sig att få till ett nytt album.......och som för oss andra bara tar ca 30 minuter att lyssna igenom.
Då är det lätt att känna sig värdelös......
Man borde nog se lite mer på naturens vishet.
Tjälen har sin tid.....blomningen en annan.....och fruktbärandet en tredje.....
....och sedan försöka att inte gripas av panik.
Tack igen för omtänksamma kommentarer. ♥
Kram Kicki

Livsträdet

Till en början märker man det inte, men det egna livsträdet kan bli så vildvuxet av alla krav att grenarna kväver varandra och till slut blir det inget med något. Även det som är gott skuggar till sist varandra.
Vad gör man då?

 Jo, man måste börja beskära trädet och låta de grenar som blir kvar få näring, bli livskraftiga och bära frukt.

 Och om man accepterar att allt inte kan växa samtidigt då kan det börja sprira igen.......

....och bära rik frukt!
Har man eget företag med egen tillverkning kan önskningarna och förväntningarna vara oändliga. Och om man bara lyssnar till kraven och tappar bort lusten och glädjen i det så är det en säker väg mot utbrändhet.
Där befinner jag mig nu........
Det enda som jag verkligen vill göra är att i lugn och ro få arbeta färdigt med min saga. Jag har alldeles för dålig självkänsla för att tro att det ska gå vägen, men ligger den kvar i skrivbordslådan blir det defenitivt ingen bok.
Nu håller jag stängt fram till advent och hoppas att skaparglädjen ska komma tillbaka. Men även där behövs några beskärningar.......troligtvis kommer jag bara att fokusera på mina tavlor. Vi får se....
Tack igen...♥ ....för alla hälsningar på bloggen och via email.....jag ska sätta mig och svara....alldeles snart.
På återseende!
Kram Kicki

Tänk hur det kan bli......

Undar om jag ska sätta upp den här på butiksdörren.....?
Det är jätteskönt att få så mycket stöd och förståelse från er bloggbesökare. Det märks att ni är många som vet vad det handlar om.....
All stress och utbrändhet är ju ett tecken på ett underskott av vila. Fast egentligen inte så mycket vila från arbetet, för det är ju inte själva ansträngningen som är problemet. (det är inte ansträngande att sitta på rumpan och måla) Utan mer att hitta vilan i arbetet. Men det är just det som är det kluriga när man har det och allt annat som måste göras runt omkring sig hela tiden......

Jobbigt är det också att vara anställd idag när vinstmaximering är det enda som prioriteras. Det är hemskt stressande när det ständigt är underskott på personal på en arbetsplats....vilket är väldigt vanligt idag.
Lite tankar bara.......

Kram till er alla.....och TACK igen!
Kicki

Sjukskriven.....

 Jaha....så händer det som inte får hända mitt i semestertider. Tillverkerskan och butiksinnehaverskan drabbas av kraftig stressyndrom.
Sådant kommer inte över en natt....det är jag väl medveten om för detta malande har pågått väldigt länge. Att ha jobbet på hemmaplan kan verka som en dröm men det är omöjligt att släppa taget (i alla fall för mig). Dessutom ska man liksom vara socialt tillgänglig "för man är ju ändå hemma" vilket också bidrar till stresspåslag.
Jag har gått med svullna lymfkörtlar på halsen en längre tid....som nu visat sig ha varit en död visdomstand. Kroppens allmäna tillstånd påverkas av det (har jag fått veta) och det är säkert därför jag inte har samma motståndskraft som vanligt.
Igår höll jag på att svimma inför stackars kunder och fick lägga mig ner på trädgårdssoffan....
Nej, nu är det slut på kraft och jag stänger igen ett tag och säger till när jag känner mig redo igen.
Det känns väldigt olyckligt av många skäl....er kunder....och alla inköp jag gjort...men det är som det är.

Nu ska jag försöka att bara vara....kanske som igår hitta några kantareller, men jag mår blä.
Jag frågade maken - Vad ska jag säga att det är? - Säg att du har spunk! svarar han då.
Jaha, då säger jag väl det då. - Jag har fått SPUNK!
Jag återkommer när jag hämtat mig. Jag gör inga undantag och öppnar....vill bara säga det.
Nu ska jag ladda om....
På återseende.....
Kram Kicki