måndag 24 augusti 2009

Medan dagar och nätter går......

...... händer saker som plötsligt överraskar oss. Mörkret som sakta smyger sig på, och vi letar på våra tändstickor (som vi nyss använde till grillen) för att skapa stämning i mörkret.
Den skira ljuvliga äppelblommen som gav löfte om en härlig tid att se fram emot.......
......lämnar oss inte tomhänta även om sommaren blev lite våt emellanåt.


I den enkla oansenliga tomatblomman gömmer sig en explosion av skörd......



Och vem skulle tro på dessa mirakel om man inte hade sett dem med egna ögon!?
Du och jag är ju också ett mirakel............
Fast det är lite svårare att ta till sig! ;o)
Kram på er alla!
Kicki




8 kommentarer:

mamma lycklig sa...

Tack för dom vackra orden, ibland måste man höra någon annan säga det för att kunna ta till sig.
Inte nog med att det blir mörkare och mörkare. Vart tar tiden vägen ????????
Tycker att man har så mycket tid, vips så är det fredag igen. Och man blir lika snopen varje gång.
Och det man skulle ha gjort finns kvar tll en annan vecka.
Kram Nettan

promenader på landet sa...

Tänkvärda ord och vackert att se äppleblom och äpplen! Kram Maria

Vardagslycka sa...

Vackra ord och ljuvliga bilder. Tänk att det blir så goda frukter av dessa söta blommor, helt fantastiskt.
Men i år får vi inga äpplen, bara en hel massa päron och det blir också bra för då behöver jag inte göra en massa smaskiga äppelpajer.
Ha det så gott vännen!
Kraaam.

Vita hjärtan sa...

Vilket fantastiskt fint inlägg Kicki......! Tack!

Kram Annemari

Marie-Nostalgi och Romantik sa...

Så fint du skriver! Och vilken långsiktig planering för inlägget...Det gäller att vara ute i tid...
Kram
Marie

Vardags-mirakel sa...

Tack för ett så vackert inlägg! Lite mysigt är det allt, även om sommaren blev otroligt regnig...Ha det bra, kram Eva.

Butik Drängstugan sa...

Vilka vackra bilder du tar.
Mycket tänkvärda ord.

Må så gott!
Cina

Blåbär och Mjölk sa...

Men goa du! Vad du skriver vackert!
Själv skulle jag nog aldrig få till något sådant..poetiskt, eller vad jag ska kalla det. Möjligtvis om jag anstränger mig väldigt mycket. Men det är inget jag gärna vill göra, haha!

Tack Kicki för dina söta rader inne hos mig. Blev så glad och lite fnittrig då jag nästan såg mina små bilder sväva iväg med vingar till din brevlåda, fniss.
Ja visst kommer dem hem till dig om jag inte finner någon stans att he dem! -Lovar! :)

Nu ska jag snart krypa ned bland dun och bolster och sluta mina blå.
Önskar dig en härlig vecka!
Stor KRAM / Åsa.