Det blommar och knoppas i backar och skog. Åhhh, ser ni hur blåbärsrisknopparna liksom tar iiiiiii.....plopp! så har det blivit blad. Nu gäller det att hänga med när naturen vårrusigt släpper på hämningarna.
Åhh, så ljuvligt det är att gå i skogen och lyssna till fåglarnas småpratande medan tallarna susar och bäckarna brusar! :o)
Och plötsligt stod en ståtlig älg ca 30 meter bort. Plingeling...ekade kameran ljudligt genom skogen när jag ivrigt tryckte igång den. Kanske tur att djuren har en naturlig rädsla för oss människor. Han var liksom lite större än mig. Bara spillningen blev kvar, en konst att få till såna där jämna och fina kottar. ;o)
I skogen hittar jag min återhämtning. Har inte kunnat lufsa runt där på stigarna på ett halvår.....åhh, så gött det var! ♥
Hann grunna lite på rundan. Vad är det då som stressar upp en och får en ur balans?
Jooo....för mig är det nog den där uppgivna känslan av maktlöshet när mina egna gränser inte blir respekterade.
Vad får dig ur balans? Skulle vara intressant om någon ville dela med sig av det.
Kicki
2 kommentarer:
Ur balans...ja det blir jag om någon behandlar mig oförtjänt illa. Ogillar också när jag inte kan påverka, inte göra något för att komma framåt eller förbi.
Härligt att gå i skogen. Vi var till Sörön och jag kände lugnet bara jag klev ut på stigen.
Fy för älgen...jag hade nästan gjort en hög jag också :)
Kram
annika
När jag inte har kontroll över saker o ting, tex hur mår mina vuxna barn, ser dom inte lite ledsna ut kanske? Det kan få mig ur balans. Jag är extremt empatisk o kollar lite för mycket runt mig hur andra mår :-).
Skönt med en skogspromenad :-).
Kram
Skicka en kommentar